pernillaa

det är en ny dag idag, inte en bra dag, men en ny dag. den är inte på nått sätt dålig men inte heller bra. Jag känner mig väldigt grå, orkeslös och jävligt beige - allt på samma gång. men vet ni vad, det kunde ha varit jävligt mycke sämre, jag kunde som hon på oprah ha drabbats av en köttätande bakterie och tvingats amputera båda armarna och benen .. nu menar jag inte att man aldrig får gnälla eller ha en dålig dag, känna sig som världens fetaste människa (fast man innerstinne vet att det inte är särskilt illa egentligen) eller bli så arg att man verkligen verkligen vill sparka någon jävligt hårt på smalbenet - för inget av det här gör oss till dåliga människor - det gör oss enbart till människor. men när man ser någon som har drabbats av något så hemskt men ändå går upp varje morgon och försöker göra så gott det går - då får man lite perspektiv på sin egen situation. Man kanske egentligen borde ge sig själv lite mer uppskattning någon gång ibland - istället för att jämt vara så jävla otacksam.. Jag lever & mår bra, jag har en underbar familj och vänner som bryr sig.. jag har världens bästa sambo som gör så otroligt mycket för mig och alltid, alltid stöttar mig, så varför räcker inte det? Varför kan jag aldrig sluta sparka på migsjälv? varför blir man aldrig nöjd?